Här igen!

jag har inte bloggat på länge och överväger om jag ska fortsätta eller inte. Jag har inte haft tid helt enkelt. Tiden går fort. Just nu är jag trött. Sover dåligt på nätterna. Känner mig orolig inombords och vaknar ofta 3-4 gånger per natt och är helt kallasvettig. Säger till mig själv att det antagligen skulle bli bättre om jag kom i gång med träningen ändå lyder jag inte. Jag har ingen disciplin alls.

Hursom, allt är inte så mörkt som det låter. Jag gillar att det är höst, och att få krypa i hop hemma i min lägenhet. Gillar alla middagar och långa promenader med mina fina vänner. Men det bästa av allt är att jag har en New York-resa att se fram emot i slutet av November!

Trött på att vara trött

Jag har ett problem. Jag är alldeles för rastlös. Detta gör att jag aldrig tackar nej till saker. Jag är i princip aldrig bara hemma. Äter jag inte middag med någon kompis, är det något med jobbet, en utgång som lockar mer än Tv-soffan, eller något annat kul som jag helt enkelt inte kan säga nej till. Jag är iofs oerhört tacksam att mitt liv ser ut så och att jag inte ofrivilligt måste sitta ensam hemma för att ingen vill göra något. Men min kropp säger att den vill vila, men jag har ingen lust. Jag vill ha kul. Jag vill umgås. Samtidigt är jag oerhört trött på att vara trött för att jag aldrig tar det lugnt. Well well.

Resultatet av dokumentären

I dag fick vi se det nästan färdiga resultatet av SVTs dokumentärserie om alkohol som jag och min bror ska medverka i. Det var…… annorlunda. Utöver att jag inte kunde sluta störa mig på att jag såg 10 kilo tungre ut och att mitt ansikte var svullet som om jag gick på cortison, tycker jag att det var bra ihopklippt. De hade fått med mycket av det väsentliga vi ville säga. Det känns otroligt konstigt att höra sin egen livshistoria sammanfattas till en halvtimme. Lite kort kan jag tycka men det blev väldigt fint. Intervjuer blandades med  super-8 filmer från vår barndom och stillbilder.

Det är en svår och personlig sak att prata om men jag tycker inte att det på något sätt blev smutsigt, utan ärligt och med en underton av kärlek och med fokus på förlåtelse och att gå vidare. Det är viktiga saker i relationen med andra människor, och speciellt dem man älskar. Jag hoppas nu bara att ingen annan tar det vi säger på fel sätt eller tar det personligt. Det handlar trots allt om min och min brors relation till vår pappa och om hur det påverkat oss i våra liv. 9e November 21:00 sänds vår programdel.

Andra dagen på jobbet

Mycket, mycket bättre känns det i dag. Skönt! Känner mig välkommen, uppskattad och att folk tror att jag kommer tillföra en massa. Bekräftelsetorsk som jag är räcker det för att göra min dag. Roliga kollegor att skratta sig tårögd åt gör det inte sämre. Ser faktsikt fram emot de närmaste 5 månaderna.

Första dagen på jobbet

Ja, så var jag där igen. Tillbaka till moderskeppet där jag började min bana för 7 år sedan. Ny byggnad, nya människor, men också en hel del välkända ansikten. Känns konstigt och lite som att ta några steg tillbaka i utvecklingen men också lite behagligt välbekant. En märklig kombination. Jag vet att jag kommer att behöva armbåga mig fram här, på ett helt annat sätt än på andra arbetsplatser jag varit på. På ett helt annat sätt än förra gången jag jobbade här. Är beredd på det och jag kommer göra det. Tids nog. I dag sitter Jag mest och väntar. Väntar på password, på mejl, och på överlämning. Jag är ju lite otålig till naturen som bekant. Gillar inte att vänta i onödan.

Tomma dagar

Nu har jag gått två veckor utan något jobb ett gå till.  Jag trodde jag skulle klättra på väggarna men jag har haft fullt upp. Nu börjar jag däremot bli rastlös och det känns skönt att få något att göra igen. Känna att man utför något viktigt. Nu hoppas jag bara att det inte ska skäras ner på fler byråer så jag åker ut om en månad igen. Verkar inte kunna lita på nånting i dessa tider. I dag står frisörbesök, acne-utförsäljning, inflyttningsfest, Ibaren och Berns på agendan. Allt tillsammans med lovely J. Det kommer bli en bra dag.

Blogg

Jag har ångest. Ska ge mig in i digitalträsket och blörja blogga. Min lärare från Berghs har sagt att jag borde det. Jag inser att han har rätt. Kompletterat med min cv bör jag visa att jag kan argumentera, hänger med, förstår, har en åsikt och är passionerat intresserad av det jag håller på med. Finns inget bättre sätt att visa det än att dokumentera sin omvärldsbevakning på en blogg. Jag har inga problem att skriva om känslor och tankar när det gäller mig själv och mitt vardagliga liv, men när man ska börja tycka och tänka om saker som de finns massor med människor som är svinduktiga blir jag nervös. Det ställer också krav på att jag lägger ner en massa tid att hitta intressanta saker att skriva om. Hjälp!

Vila

Har i dag tagit en hel dag av bara vila. Har sovit mer eller mindre hela dagen och är väl kanske inte helt frisk. I går kväll kastade jag mig hem till E i sumpan som bjudit på middag. Av någon typ av misskommunikation hade jag inte fattat det och satt i godan ro och tjattrade med T på Nordic Light när jag fick ett sms där hon undrade var jag var. När jag väl kom hem sen kände jag att jag nog inte var helt kry och kanske gjort bäst i att stanna hemma. Senaste veckans jobbsökande har tagit musten ur mig helt enkelt. Nu kan jag koppla av i fem månader eftersom jag fått ett vikariat. Jag får dock gå ner extremt mycket i lön, men just nu känns det viktiga att pengar kommer in. Blir nog väldigt märkligt att ge sig tillbaka till moderskeppet. Det var ju där allt började. På fler än ett sätt.

Vidare på Anglais

Just nu sitter det en kille bredvid mig och knapprar på sin vita MAC. Han är lång, har fint skäggstubb och rakat huvud. Det är något oerhört bekant över honom. Han är snygg. Försöker placera honom. Det sjuka är att det lika gärna skulle kunna vara en gammal dokusåpakändis som någon jag hånglat med på fyllan. Jag vet helt enkelt inte, och det är oerhört frustrerande. Funderar på att fråga, men det skulle vara pinsamt oavsett vilken av ovanstående anledningar som stämmer. Eller så är han bara en gammal kollega eller en mediasäljare. Jag sitter kvar i tystnad och sneglar. Tycker han tittar igenkännande på mig också. Kanske har vi hånglat ändå. Hoppas det. Sen ser han lite störd ut över min hosta. Bäst jag går snart.

Anglais

Sitter just nu med alla andra mediamänniskor på Anglais och jobbar. Det är skönt att sitta här i stället för hemma, eftersom det är liv och rörelse runt omkring och för att det i allafall känns som om jag får mer gjort. Jag ska skicka min cv till några ställen, skriva på en annan grej och starta en ny blogg som jag ska använda som portfolio. Känner mig lite viktig när jag sitter här och istället för att känna mig som en misslyckad arbetslös, låtsas jag att jag frilansar. I bland kan man lura sig själv och vara så dum att man faktiskt går på det.